FK Munkfors – Kils AIK 2-3 (e.str) (2-0, 0-1, 0-1, 0-0, 0-1)

Skott 46-23

2-1 Robin Wall (Kristofer Ekengren, Patrik Eriksson)

2-2 Kristofer Ekengren (Tommie Ardon)

2-3 Christian Rockmyr (Avgörande straff)

Säsongens skönaste seger(så här långt) bärgades igår när det blev seger efter straffar mot serieledarna. Känslan inför matchen var god hos många. 5 segrar i ryggen och självförtroende. Tungt var dock att vi under dagen fick ett avbräck i form av feber och förkylning för Zäta, som visat sina bästa sidor och varit en av vår viktigaste spelare under starten av serien. Med honom, Carl och Högga på frånvarolistan fick man i tränartrojkan slänga om lite i formationerna. Men vad gjorde väl det?

Inför matchen pratades det om noggrannhet, tålamod, moral och att inte ha någon respekt för serieledarna utan bara gå ut och köra. Man kan tro att vi sa det motsatta när väl pucken släpptes och matchen var igång. Vi släppte in de blåklädda i vår egen zon och bjöd på både kaffe och godsaker. Det måste ha varit väldigt roligt att spela i IFK Munkfors i första perioden när de fick såna ytor att leka runt på. Ett lag som IFK Munkfors, med all den offensiva individuella skickligheten, kan man inte ge några extra meter för då ringer det direkt. Nu dröjde det ända till den 14:e minuten, innan senaste tillskottet i det redan stjärntäta laget, Billy Dahlgren satte 1-0 till hemmalaget men det föranleddes av att vi inte riktigt gör färdigt jobbet och slarvar när vi ska gå ur egen zon. 4 minuter senare är det dags igen. När vi sitter på botbänken passar Munkforsingarna på att sätta 2-0 bakom en skymd Hugo i målet och samtidigt skicka med oss en hel del att fundera på till paus.

Skotten efter första slutar 14-7.

Efter en klassisk hårtorksmanöver i paus kommer Kil ut som ett annat lag. Inställningen finns där. Skridskoåkningen finns där. Viljan och tålamodet finns där. Vi jobbar som ett lag och när vi gör det och inte har den tidigare nämnda, överdrivna respekten för dem, så betalas det tillbaka i form av utvisningar och chanser när dem hamnar lite på efterkälken.

Moralen, som var som bortblåst i första perioden, personifieras i den andra perioden av Tom, som orädd slänger sig och täcker ett stenhårt slagskott som tar så pass illa att han blir liggande och får hjälpas av isen. Väldigt tråkigt, såklart, men det är såna aktioner som också skickar signaler till övriga i laget att det får kosta idag. Om det så ska vara ispåse och bandage efter matchen så ska denna matchen vinnas. Vi fortsätter att åka mycket skridskor och dem fortsätter att dra på sig utvisningar och med endast 4 sekunder kvar av perioden så kommer det förlösande målet i spel fem mot tre. Det är Patrik som vinner tekningen till Eken som passar direkt över till Wall som trycker iväg en isare som letar sig in i mål.

Skott 10-9

Positivare stämning överlag i omklädningsrummet och man kunde riktigt ta på känslan av hopp som infunnit sig hos Kilskrigarna. Vi får börja den andra perioden i spel i numerärt överläge men det slarvas en del, samtidigt som det också ska nämnas att Munkfors gör det bra i sin box när de sätter press och stressar fram misstag. Tommie tar en av sina patenterade åkturer och det resulterar i ytterligare en utvisning för Munkfors. I en uppspelsfas en bit in i detta powerplay så blir en Kilsspelare slashad utan åtgärd. När det sedan sekunder senare, från samma spelare, kommer ytterligare en golfsving mot armarna har domaren inget annat att göra än att skicka vederbörande till duschen och Kil får chansen till ytterligare spel i fem mot tre.

Det skulle inte resultera i mål i den spelformen men precis när Munkfors får in sin fjärde spelare så lyckas pucken på något underligt vis hamna i mål efter en tilltrasslad situation. Målet tillskrivs Eken men säkra källor säger att det var en blå spelare som oturligt skickat in den i egen bur.

Avslutningen på perioden blev en riktig nagelbitare som präglades av utvisningar. Munkfors har ett fruktat powerplay men det struntade Kil i. Jag tror jag räknade till 5 täckta skott i ett och samma byte från Kapten Rocky och stod inte han i vägen så var det någon annan eller vår eminente sistautpost som för kvällen var Hugo.

På tal om den sistnämnde. När det återstod 3 sekunder av matchen hade Hugo hamnat liggande på isen samtidigt som pucken skickas upp till en Munkforsspelare som laddar på ett stenhårt skott som är på väg in i mål. Vi har väl alla hört om Maradonas ”guds hand”-mål från VM-86? Detta var väl något av det motsatta. För jag tror inte det finns någon i hallen som INTE hade packat ihop sina saker och börjat planera för vad de skulle ha på kvällsmackan när de kom hem…ingen...förutom Hugo då. För, likt blixten, for en plockhand upp från hans liggande position på isen och pucken lägger sig fint i nätmaskorna, fast i plockhandsken istället för målet. En av de sjukaste räddningarna jag, och många med mig, sett!

Inget mål görs på de avslutande sekunderna utan nu väntade istället säsongens första förlängning för oss.

Skotten i sista skrevs till 16-5.

Då vi hade utvisningar med oss in i förlängningen, som vanligtvis spelas tre mot tre, så fick vi starta på tuffaste tänkbara sätt i spel tre mot fem. Efter ännu mer täckta skott och en formidabel Hugo i målet så tar även förlängningen slut och det hela får avslutas med straffar.

Väl där har vi vårt alldeles egna svar på fotbollslandslagets Andreas ”Granen” Granqvist. En kapten ska visa vägen. Han ska vara en ledare och något att luta sig mot när inget annat funkar. Nu var det inte så illa att inget annat funkade men faktum var att efter 8 lagda straffar(4 för Munkfors och 4 för Kil) så hade ingen ännu lyckats överlista målvakterna. Då kliver han in, vår klippa (kliché någon?), och sätter sin straff samtidigt som Munkfors klingar sin i stolpe/ribba/kryssribba och ut. Segern är vår!!

Sjätte raka segern. Moralvinst. Brutna trender (vi gjorde inte första målet men vann ändå). Ja, det finns många superlativ efter en sån här kväll men det vi tar med oss är att vi fortsätter vara täta bakåt och att vi aldrig ger upp.

Två priser delades ut ikväll. Munkfors delade ut pris till Matchens Lirare i vardera lag och i Kil gick den, föga oväntat, till väggen längst bak, Hugo Svensson💥💥💥 Vilka målvakter vi har!

Matchens Mr. King då? Den delades ikväll ut av Eken och hans ord och motivering får avsluta detta, omåttligt långa, referat:

-Du gör en skitbra match i mål Hugo men, idag, fick DEM utse dig till Matchens Lirare, jag tänker utse nån annan. Nån som…ja..röjde upp efter mitt misstag där i powerplay, täckte en miljard skott och sen går in och avgör på straffar. Går i bräschen, varenda j**la kväll för det här laget och som får den här alldeles för sällan men idag j**lar får du den. Christian ”Rocky” Rockmyr ⭐️⭐️⭐️

Nu har vi njutit av denna segern och ikväll är det träning igen och vi börjar förberedelserna för ännu en svår bortamatch när vi, på onsdag, ska upp till Filipstad och hälsa på🙏

Fin torsdag på er alla🔴⚪️